En pionjär med egen fan club
Den 8 augusti 1993 föddes en blåmaskad hane i en lägenhet på Söder i Stockholm. En Cornish Rex som blev en av ambassadörerna för rasen.
Min Cornish där hemma behövde sällskap och jag var och hälsade på kullen på Söder under min matrast. Det var ett helt gäng ungar i lådan på golvet. En av dem sprang så gott den kunde fram till min hand och klättrade upp på armen. Det var en liten blåmaskad pojke, som hette S*Trickster's Mirage en Mauve. Han somnade i min famn och jag missade att min matrast tog slut.
Så småningom kom Mirre som han blev kallad hem till mig. Jag släppte ut honom på golvet och han gick orädd rakt fram med nosen i golvet. Sissi som fanns hemma ställde sig en bit in och lite vid sidan om, fräsande. Mirre fortsatte framåt med nosen i golvet . När han var framme vid Sissi slog hon till. Mirre skakade på huvudet och fortsatte framåt nosande på golvet, riktning köket och matskålen. Sissi sprang före och började äta tills det var tomt i skålen, men då var Mirre redan ute i vardagsrummet. Sissi kom fräsande och morrande. Mirre brydde sig inte och en timme senare lågf de i samma igloo och slickade varandra och somnade tätt ihop.
Mirre charmade hela grannskapet utom de som bodde under för de fick alltid vänta på posten en halvtimme längre än alla andra. Det berodde på att brevbäraren och Mirre stod och pratade med varandra genom brevlådan i en halvtimme.
Jag började ställa ut Sissi och Mirre och de låg alltid tillsammans tätt ihop. På den allra första utställningfen för både mig och katterna blev Mirre Best In Show, vilket han sedan blev ett antal gånger både som fertil hane och kastrat. På flertal utställningar var han ensam Cornish och slog de andra korthåren. På en utställning i början av karriären tog domaren Mirre och satt och klappade honom och sa att de svenska uppfödarna kommit mycket längre än andra länders uppfödare när det gällde temperamentet. (Det var på den tiden man kunde fråga i entren "Var finns Cornish Rexarna" Svaret blev "Det är bara att lyssna. De hörs"). Hela tiden satt Mirre och bara spann. En episod jag framför allt kommer ihåg var när han var junior och det var flera vuxna maskade Cornishar på utställningen. De vuxna hade höga titlar och ägarna stod och diskuterade vilken av deras katter som skulle bli Bäst i variant. Det blev ingen för det blev Mirre. Gissa vem som njöt!
Mirre charmade många, både med temperamentet och utseendet. Många som kom och hälsade på honom hemma eller på utställning bestämde sig för att skaffa en Cornish Rex. Några är till och med uppfödare nu. Han har dessutom vad jag vet en egen fan-club på forumet "Cornish Rex iFokus".
Han blev en stor ståtlig hane, men tyvärr använde ingen honom i aveln. Han blev kastrerad när Pysen började närma sig fertil ålder. De sista åren levde han som glad pensionär hemma.. Den 27 december 2007 fick han vandra över Regnbågsbron och åter träffa sin bästis Sissi.
Min Cornish där hemma behövde sällskap och jag var och hälsade på kullen på Söder under min matrast. Det var ett helt gäng ungar i lådan på golvet. En av dem sprang så gott den kunde fram till min hand och klättrade upp på armen. Det var en liten blåmaskad pojke, som hette S*Trickster's Mirage en Mauve. Han somnade i min famn och jag missade att min matrast tog slut.
Så småningom kom Mirre som han blev kallad hem till mig. Jag släppte ut honom på golvet och han gick orädd rakt fram med nosen i golvet. Sissi som fanns hemma ställde sig en bit in och lite vid sidan om, fräsande. Mirre fortsatte framåt med nosen i golvet . När han var framme vid Sissi slog hon till. Mirre skakade på huvudet och fortsatte framåt nosande på golvet, riktning köket och matskålen. Sissi sprang före och började äta tills det var tomt i skålen, men då var Mirre redan ute i vardagsrummet. Sissi kom fräsande och morrande. Mirre brydde sig inte och en timme senare lågf de i samma igloo och slickade varandra och somnade tätt ihop.
Mirre charmade hela grannskapet utom de som bodde under för de fick alltid vänta på posten en halvtimme längre än alla andra. Det berodde på att brevbäraren och Mirre stod och pratade med varandra genom brevlådan i en halvtimme.
Jag började ställa ut Sissi och Mirre och de låg alltid tillsammans tätt ihop. På den allra första utställningfen för både mig och katterna blev Mirre Best In Show, vilket han sedan blev ett antal gånger både som fertil hane och kastrat. På flertal utställningar var han ensam Cornish och slog de andra korthåren. På en utställning i början av karriären tog domaren Mirre och satt och klappade honom och sa att de svenska uppfödarna kommit mycket längre än andra länders uppfödare när det gällde temperamentet. (Det var på den tiden man kunde fråga i entren "Var finns Cornish Rexarna" Svaret blev "Det är bara att lyssna. De hörs"). Hela tiden satt Mirre och bara spann. En episod jag framför allt kommer ihåg var när han var junior och det var flera vuxna maskade Cornishar på utställningen. De vuxna hade höga titlar och ägarna stod och diskuterade vilken av deras katter som skulle bli Bäst i variant. Det blev ingen för det blev Mirre. Gissa vem som njöt!
Mirre charmade många, både med temperamentet och utseendet. Många som kom och hälsade på honom hemma eller på utställning bestämde sig för att skaffa en Cornish Rex. Några är till och med uppfödare nu. Han har dessutom vad jag vet en egen fan-club på forumet "Cornish Rex iFokus".
Han blev en stor ståtlig hane, men tyvärr använde ingen honom i aveln. Han blev kastrerad när Pysen började närma sig fertil ålder. De sista åren levde han som glad pensionär hemma.. Den 27 december 2007 fick han vandra över Regnbågsbron och åter träffa sin bästis Sissi.